Barnet i mig jublade när han upptäckte att man får med ett litet tygmärke när man köper första upplagan av Electrelanes senaste skiva ”No Shouts No Calls”. Chansen att jag kommer att använda tygmärket är däremot mikroskopiskt liten. Men dock. Ett tygmärke.

Älskvärt.

The Tough Alliance - First Class Riot
Electrelane - Five
A Mountain Of One - Can’t Be Serious
Arctic Monkeys - The Bad Thing
Feist - I Feel It All
Dinosaur Jr. - Crumble
Håkan Lidbo - Sonic Bricks
Stars Of The Lid - Humectez La Mouture
Blonde Redhead - Heroine
Unai - Steps To Heaven Are Steps To Me

När toalettbesöket hägrar och detta fenomen sitter fast i stolen är bland det värsta jag vet. Så jävla äckligt. Det värsta är att min chef har en förmåga att lämna ränder efter sig. Har säkert sagt åt honom tusen gånger att han ska göra rent efter sig. Då skrattar han bara och säger att de försvinner nästa gång någon använder toan. Men det gör de inte och fan, det är inte det det handlar om. Jag vill gå på en fräsch toa på min arbetsplats. Han är fanimej helt jävla dum i huvudet. Vill inte ens tänka på hur det är hemma hos honom. Han kanske tror att de försvinner för att hans sambo tar bort dem. I så fall är hon helt störd hon med. Hon måste ju lära honom eftersom hans föräldrar uppenbarligen har misslyckats.

Det är inte svårt och det tar ingen tid, så jag förstår inte varför han inte tar bort dem.

Huvva!