Bra: Första bandet jag såg var The Hives. Och precis som vanligt levererade de. Nästa band var Hästpojken som jag bara hade hört låten ”Shane MacGowan” med innan. Live påminner de lite om svensk punk blandat med Broder Daniel. Spelningen var bra men de är inget band som jag skulle spela hemma på stereon. Roky Erickson och The Nomads gav mersmak så jag hoppas verkligen att deras samarbete kommer att fortsätta. En kul anekdot är att de repade inför spelningen i en polares replokal.

Medium: Ett av mina favoritband är The Hellacopters. Men de hade ingen bra kväll. Jag har sett dem ett tjugotal gånger, detta var den sämsta spelningen jag har sett med dem. Tyvärr. Crystal Castles, hade det inte varit för tjejen i bandet som skrek i mikrofonen hela tiden hade spelningen varit riktigt bra. Teddybears STHLM bjöd upp till dans, det var skoj. Manu Chao hade jag höga förväntningar på, men de blev inte uppfyllda.

Iskallt: Clutch jammade för mycket för att det skulle bli intressant. Visste redan från början att Sex Pistols och WASP skulle vara tämligen trötta. Men det var ändå kul att se dem. I alla fall Pistols.

Att jag missade Woven Hand ångrar jag, men det är väl som på alla festivaler att man inte orkar gå och se allt. Likaså Kleerup. De började spela mitt i Rokys spelning, valet var därför inte så svårt vilket av dem som jag skulle se. Och när Roky hade spelat klart gick jag iväg för att se Kleerup, men lokalen var fullsatt. Typiskt P&L. Men trots detta har det blivit mycket enklare att få se de band som man verkligen vill mot tidigare år.

Tyvärr bjuder festivalen inte upp till så stor musikalisk tillfredsställelse som jag skulle önska.

Men på det hela var det en ok festival.